I dag har vi varit på öppna förskolan och sjungit lite. Noel tycker det är riktigt roligt där, han går lös som en tornado och vill alltid vara på något annat ställe än där han bör vara. Typ i hyllan med mängder av traktorer, bland utklädnadskläderna eller varför inte bland kastrullerna vid spisen. Han vill i varje fall inte vara i "allrummet".
När jag kom hem kom Lisa, Andreas och Elmer förbi på kaffe, trevligt!
I morgon då kommer Ullis hit, lyckan är stor!

Här kommer en bild på Lilleman, tagen på prommisen häromdagen!

Verkligen en himmelskt god pizza!

Botten:
1 sats pizzadeg

Fyllning:
1 brk tomatpuré
2 bollar mozzarellaost
3 dl riven ost
80 g parmaskinka
En stor knippe med rucola
Svartpeppar

Basilikaolja:
En knippe basilika
3/4 dl god olivolja
1/2 klyfta vitlök

Blanda ingredieserna för basilikaoljan i en blender, eller hacka basilikan och vitlöken fint för hand och blanda med oljan.

Bred ut tomatpurén över hela pizzabottnet. Strö på den rivna osten, det skall inte bli ett så tjockt lager. Skiva mozzarellan och fördela jämnt över pizzan. Ringla över lite olivolja och riven parmesanost. Grädda i 250 grader i ca 10 min. När pizzan är färdiggräddad toppa med basilikaolja, rucola, parmaskinka och lite svartpeppar från en kvarn.

 

Nu är det höst!

 

 

I fredags var det en typiskt dålig dag då allt som kan gå fel går jättefel. Det började med att Noel vaknade på tok för tidigt, egentligen ingen större skada skedd men, från tidig morgon går han lös på de flesta inventarier. Han kastar (enligt honom tappade han den nog) min mobil i golvet flertalet gånger (ajabaja), kameran fick sig även del en rejäl flygtur (AJABAJA), när det för första gången blir en lugn sekund (han sitter på golvet och pillar sönder sina egna leksaker i stället) så tänkte jag att nu ska jag passa på att fortsätta med skolarbetet. Jag hinner inte mer än sätta mig ner så hör jag plask plask innifrån toan. Jag går in för att kolla vad han pysslar med och självklart så hänger han som en banan över kanten på toastolen. Men Noel, sådär får man inte göra säger jag och sätter ner honom. Innan jag hunnit säga huvva så har han ställt sig upp jäms med toastolen igen och tittar sådär gulligt storögt på mig och säger DÄ och pekar ner i toan. Nej Noel, USCH! När jag än en gång lyfter han därifrån så fortsätter han och peka, DÄ DÄ DÄ!Jag tittar ner i toastolen och upptäcker att han släppt ner sin badanka där i, grattis. Plasthandske på för att plocka upp ankan och stoppa den i soporna, och sedan blir det bad för badankemarodören. Han äter lunch vilket går bra (förutom att han ger all sin mat till hundarna) och jag lägger ut honom för att sova. Sedan börjar jag göra pannacottan som vi ska ta med till efterrätt och tänkte att det får stå och puttra en stund och jag går då ner och kom då på att just det, skolarbetet! Jag sitter där i godan ro när jag kommer på mig själv att satan, pannacottan. Jag flyger uppför trappen och börjar röra i den, varför vet jag inte. I allafall var det förödande handling i det ögonblicket för det börjar virvla upp brända flagor från botten, fint. Jaja, bara att börja om tänkte jag men, då hade jag ju inte tillräckligt med grejjer hemma för att göra det klart och Noel låg ju och sov så jag skulle gott få vänta. Tillslut löste sig iaf detta och vi började packa i hop för att fara. Jag hinner bara ut genom dörren så kommer nästa bakslag. Jag låser dörren och tappar ned nyckeln. Vad händer? Johan har tagit lös nyckeln från knippan så det är bara en lös nyckel och den far såklart ner mellan brädorna på bron. Jag hade iaf hundarna med mig ut så jag skulle låta dom gå och kissa och just då jag står där och funderar på hur jag ska få upp dörren så känner jag att det skvittrar på min fot, jag tittar dit, missären är fullkomlig, Cindre står helt utan hans vetskap och kissar på min fot. Jag stegar i väg (stressad som vanligt) upp på bron sliter i dörrhandtagen och i samma sekund kommer jag på mig själv, FAN. Hur ska jag lösa det här? Som tur var så hade jag våtservetter i skötväskan så det gick ju bra tillslut. Jag ringde Johans pappa för att höra vars våran extranyckel var och han skulle lägga den i brevlådan då han kom hem från jobbet. Thanks God!

Fredagskvällen i Ersmark däremot var som väntat mycket trevlig! Trevligt sällskap, god mat, en massa surr och barnbus var vad kvällen bjöd på! Här kommer lite bilder!

Det är min bondgård!


Noel käkar!


Tilde!


Johan och Gotte.


Gustav och Theo!


Maten!


Efterrätten!


Tilde med mössa, pyjamas och pumps, redo för sängen med andra ord!

Jaa, i dag är en sån dag som de flesta fredagar ser ut här. Man ska hinna med allt som inte hunnits med under veckan. Allt från ärenden och handling till stäning och planering inför helgen för att vara så tidseffektiv som möjligt! Och ändå hinner man aldrig tillräckligt. I kväll ska vi till våra kära vänner i Ersmark på middag, det ska bli trevligt att få en paus från pluggandet.

Natten till i förrgår föddes ju Lisas och Andreas lilla Elmer och i går fick jag VIP-biljett in på barn 4 (alla barn med mammor som är diabetiker hamnar där) och gissa om jag var lycklig! En bedårande liten trollunge med svart tjockt hår och underbart söta små händer. Mittemot Elmer inne på salen låg en liten, liten bäbis som bara vägde 1500 gr. Han var så liten så ni förstår inte. Huvudet var i storlek en en tennisboll och då kan ni bara gissa hur litet allt annat på den lilla kroppen var.
Jag sa åt Johan när jag gick in att jag skulle bara vara borta en liten stund, typ 30 min. När jag sedan satt där med förundrad blick och tittade på Elmer så tänkte jag att nu har det nog gått en halvtimme varpå jag kollade på klockan. 90 min hade det gått och jag fick lov att lämna placet men, det är otroligt vad länge man bara kan sitta och titta på en bäbis.

Nog om detta. Nu ska jag ut på en promenad och kastar in en ny bild på den coolaste katten i kvarteret.

Så var då första dagen på andra veckan i skolan gjord. Känns riktigt mystiskt att sitta i skolbänken igen kan jag lova, man har i princip glömt bort hur man gör och att sitta ner så länge som man gör där kan knappast vara nyttigt för varken kropp eller själ. Man har alltid myror i benen, ont i röven, värmeslag och musarm innan dagen är avklarad. Men, det ska nog gå härda ut gissar jag. Det är faktiskt förutom det ovanstående riktigt roligt, iaf än så länge. Däremot känns det riktigt drygt när man hela förra veckan gick skola, sedan har man jobbat i helgen och innan man ens hann tänka helg så har veckan börjat om igen, snark.

Här kommer två bilder från Noels rum. Än är det i princip inget annat än just fönstret som är klart men, ni får iaf se det.

Nu ska jag gå och ta ur tvättmaskinen klädseln till sänggaveln som jag har färgat. Måtte det bli bra, annars måste jag nog gömma den för Johan, för husfridens skull.

Sen när Johan kommer hem från träningen ska jag och Hus & Hem ta ett bad innan det är dags för sängen!

Jahapp, så var man då student. Känns ju hyffsat wierd kan jag tala om, aldrig trodde jag väl att jag skulle få tummen ur att börja plugga igen. Vad utbildningen egentligen heter vet jag inte men man läser iaf till transportchef och logistikutvecklare. Det är en nätbaserad KY-utbildning, stor del praktik med andra ord, det gillas. Sen att Lisas karl Andréas läser samma utbildning gör ju inte saken sämre. bra att gå med någon man känner sen innan och någon att bolla med om man skulle köra fast.

I dag har vi varit på Leos lekland med mammagänget och barnen (och vi mammor) har busat, klättrat, bollat, hoppat och åkt cykel och rutchkana.

Bollar är smarrigt.


En busig Selma!


Och en lika busig Tilde.


Noel gömmer sig i bollhavet.


Medan Theo hänger vid sargkanten!


Dags för mat i magen!


Sara och Lina tar en cykeltur!


Nä, dags att börja gå i säng! I morgon är det skola som gäller, eller skola och skola, vi ska med klassen på älgfarmen för att köra fyrhjuling och klappa älgbäbisar och lillhjärtat han ska vara hos Lisa hela dagen. Hoppas han håller ett lite lugnare tempo än vanligt så han inte sätter i gång någon förlossnng!

Natti!