Åter i vardagen!

I morse var det första dagen på förskolan för Noel efter tre veckors lov.

Han var så förväntansfull då hans kompis Elmer ska börja på samma

avdelning och hade sin första inskolningsdag idag.

Annars så har både denna dag och gårdagen varit rätt så misserabla,

i alla fall barnens humör. Vincent fortsätter skrika så fort han inte ser mig

och ramlar och slår sig oräkneliga gånger då han går efter möblerna.

Med bara ett barn var det betydligt mycket lättare att kunna passa

och stå bakom och ta emot för att undvika de värsta fallen.

Noel, han är hyffsat vresig. Ifrågasätter (vilket iofs också kan

vara bra) och sätter sig emot de mesta. Nej, NEJ, NEEEEEEJ.

Jag hoppas verkligen att denna "trotsperiod" nu, efter så gott som

ett och ett halvt år har nått sin kulmen.

Det tar så otroligt på krafterna för alla parter.

Men där emellan finns det massor av gånger man tänker att vad är

det egentligen för begåvade människor som uppfostrat detta

fantastiska, mysiga, omtänksamma, kompetenta barn?

Och sedan finns det stunder då man sliter sitt hår och

tänker precis det motsatta...

Precis som det ska vara med andra ord!

Nog om detta, nu for Johan upp till sina föräldrar för att låna en

av deras bilar en kortis för att vi ska provköra och prova

att få in barnstolar och dylikt då vi funderar på en likadan som

andrabil. För en andrabil behöver vi, frågan är bara vilken?

Lev och må!

Vad skönt att läsa att någon annans barn också är trotsigt, Elvira har varit ganska jobbig ett längre tag nu.. men det går väl över :) så roligt att läsa din blogg!



/Matilda i Vindeln ;)

Ja, vi får hoppas det är övergående!



Vad roligt att du är här och läser!

Oj, det låter inte direkt som en dans på rosor.. men tänkt vad skönt det kommer att kännas när allt har lagt sig! Kämpa på! :) kram