Lucia!

Lilla Vincent som börjar bli stora Vincent, snart 9 månader!

Här på bloggen är det inte mycket liv alltså! Hur mycket jag än skulle vilja skriva varje
dag, mest för min egen skull att kunna spara som dagbok, så hinner jag bara inte.
Så fort jag tänker att nu, nu ska jag sätta mig en stund så är det något som kommer
emellan, tyvvärr. Det vore så fantastiskt kul att ha kvar! Bara att gå tillbaka till när
Noel var liten då jag var betydligt flitigare på skriva är så kul!

Nog om det, vad händer i vårt liv? Jo, för två helger sedan var vi på ABBs julfest då
Johan bytt jobb och börjar där som projektledare efter nyår. Cajsas Gustav jobbar
också där under samma roll så det blir nog roligt för dom.

I fredags blev vi sedvanligt bjudna av pappa på julbord på Vindelälvshotellet
med syster med familj och lite annat löst folk, trevligt som alltid.
Innan vi for svor jag över plogbilen som aldrig kom.
Jag är vanligtvis inte så kräsen gällande detta men när barnvagnens hjul
inte snurrar när man går utan snarare fungerar som plog och
snödjupet överstiger stövelskaften, då är det läge och komma.

Och han hörde nog mina böner, när vi kom hem var det skottat (2 dygn efter att snön
börjat fallaskall tilläggas) och det med besked. Plogvallarna var säkerligen 3,5 m breda
och vi skottade ändå in på morgontimmarna för att ta oss till Leos morgonen därpå.
Tro ni inte att när vi står där på morgonen och göra oss klar för att fara så kommer
plogbilen och gör en liknande plogvall IGEN. Vi blev nästan 1 ½ tiimma sen på Leos
där vi skulle möta upp gänget för en heldag först på Leos och sedan
pepparkaksbak, glöggmys, barnlek, middag och en helkväll här.


Vi var ute och lekte i snön i söndags!

Annars så pysslar vi på här hemma för att få i ordning så mycket som möjligt innan jul.
På fredag ska vi försöka ta oss in till stan för att införskaffa de sista julklapparna och
sedan blir det storstädning och det sista som är kvar att julbaka i helgen.

I morse var det luciafirande på förskolan och herregud så söta dom är och vilket
minne dom har alla barn. Dom sjöng säkert tio sånger och att dom kommer ihåg
alla tycker jag är otroligt imponerande!

Nu ligger båda barnen utslagna på mattan och hostar i kapp och
jag ska börja med middagen!

Adios!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0