Här var det ett tag sedan jag skrev något vettigt så jag gör ett försök! Vad händer då? Noel började gå för några veckor sedan och han tycker det är hyffsat chefigt att kunna promenera och han ser stoltare ut än tuppen! Sedan pratar han i princip oavbrutet, dygnet runt. Mamma, pappa, vovve, voff voff, kisse, mjau mjau, tack, huvva, aj, brum brum, ja och nej är ett urval av ordförrådet. Han sover sämre än någonsin och om det beror på de 4 nya tänder som håller på kika ut eller bara på hans otroligt icke tillfredställande sovvanor det vet jag inte. Vad jag däremot vet är att jag ber till hörge makter om en radikal förändring på sovfronten. Nu har det pågått i 7 månader. Räcker inte det?

Igår blev vi bjudna av Mona och Thomas på La Garage, en fransk ganska nyöppnad restaurang i stan och det var otroligt bra mat, det mesta ekologiskt och närproducerat och det gillas verkligen! Efter det for vi på en show, Elvis Forever hette den och var även den väldigt bra, lite långrandig på slutet men otroligt duktiga musiker!

Däremot han som satt bakom mig han var nästan en lika stora artist han. Ni skulle ha sett honom. 60 år, för mycket alkohol och Elvisfan, kan det bli bättre? Han blev helt galen under vissa låtar och körde allt från (försök till) moonwalk till Bertdansen, ni vet när han knäpper med fingrarna samtidigt som han smackar och snurrar runt. (Marie, du vet?) Han blev verkligen utom all kontroll vissa stunder och i en låt blev han så exalterad att han kastade sin ölflaska, rakt bakåt bara, utan att se sig för och där bakom stod ljudteknikerna som fick ducka för att inte få den i skallen. Att vissla var han däremot en jävel på, det känns i dag fortfarande som om jag har tinnitus.

Är det inte livet på en pinne?