Dagen började med att jag klev upp i vanlig ordning, morgonbestyrade och gjorde oss i ordning för att bege oss in till stan där vi skulle luncha med Cajsa, Lina och barnen såklart. Jag går ut, sätter Noel i bilen och ska köra i väg och vad tror ni händer? Självklart kör jag fast i gyttjan. Ut, skotta under sand, in, gasa, det börjar spruta sand, ut skotta dit gyttja (kom i håg att detta utspelar sig med klädseln stövlar, inte gummistövlar, jeans och tunika), hoppa lite ovanpå så det ska bli packat, mer sand, hoppa lite till, in, backen, en jävla fart bakåt och jag är lös.
 Full fart mot banken där jag är tvungen betala en räkning, jag kommer in och alla banktanter är upptagna. Jag får stå och vänta i vad som känns som två veckor. Det är 5 före mig men dom hade bokat tid så jag smet före. När det var klart sätter jag mig i bilen och ska då åka in mot stan. PANG säger det och min första tanke var, oj vilken stor snöklump som måste ha lossnat. Jag inser snart att nej Annelie, det är typ sommar nu, det finns inga snöklumpar som sitter fast under bilen. Jag måste gå ut och kolla vad som hänt. Sagt och gjort, jag går ut och kollar. Jackpot, punktering!
Jaha, vad gör man nu? Ringer Johan och svär över att biljävlen har gått sönder och jag tar mig inte till stan. Ringer sedan Lina för att höra om hon kan hämta mig och om jag kan åka med henne till stan men hennes mobil är paj så, jag ringer gotte för han var hemma på fm. Nej, han var nu såklart inte hemma längre så jag sa att då ringer jag hem till er. Nej det går inte, den telefonen funkar inte. Great, kan det bli bättre? Ringer Johan igen och säger att han måste fixa nån som kan hämta mig och inser nu att jag varken har några pengar eller batteri på mobilen.
Fia som tur är inte har hunnit åka till Australien än kommer efter en stund och hämtar upp mig (och packningen, Noel och hundarna. När jag ska stänga bagageluckan så slår jag den rätt i skallen på mig så jag får en gigantisk bula. Vi åker hem för att lämna hundarna, hämta den förra bilstolen (den andra som sitter i bilen är en hel vetenskap att få lös och sätta fast) och åker sedan upp på mammas karls jobb för att hämta deras bilnyckel så jag kan låna deras bil för att ta mig in till stan. Hämtar bilen, åker till punkabilen och ska hämta vagnen men, den går till en början inte in i deras bil men med våld och vilja får jag tillslut in den men, med en bil som var bra mycket skitigare än innan jag började projektet.
Åker sedan in till stan, lunchar med tjejerna och går en sväng på stan. Åker vidare till Ullis för att hälsa på och sedan hem till Vännäs igen. Lagar middag och stökar bort. Sedan kom Mona, Thomas och Fia förbi och drack kaffe. Efter det skulle jag egentligen fara till mamma för att sy gardiner men vi sket i det för det blev så sent. Gav Noel gröt, mös en stund, gjorde han i ordning för sängen, gav han välling och la i säng han medan Johan var och bytte däck på bilen och nu sitter jag här.

Vilken härlig dag, tjalalala tjalalala lalla la!

Och i går då jag var på väg till pappa, då fick jag köra ner i diket (eller ja, ett hjul for ner i diket) för en dumjävel kom och körde mitt i vägen och vägrade flytta sig så hade jag inte kört åt sidan hade han säkerligen kört på mig.

I bland tror jag att det är jag som är definitionen på otur och det är alltid så att allt händer samtidigt!

Från stan fick jag iaf med mig denna hem och jag älskar den redan! (Men, Johan som sitter här brevid och knappar frenetiskt älskar den ännu mer, han skulle lätt kunna byta bort mig mot en sådan)


Nu ska jag gå och kika på en dokumentär som såg spännande ut! Det tycker jag iofs om alla dokumentärer, att dom är spännande alltså!

Hej hopp.