Jaa, sist jag skrev var jag ju rädd för att magsjukan skulle ta mig men otippat nog så jag slapp den. I stället när jag på kvällen där funderade varför jag frös så stört mycke så tog jag tempen, 40,1 grader. Jag blev hur nojjig som helst och trodde seriöst att min sista stund var kommen. Jag sa åt Johan att väcka mig med jämna mellanrum för att se om jag levde men, han tyckte jag var fjantig. Jag minns när man var liten och ville vara hemma från skolan och sa till mamma att man var sjuk. Mamma tog febern och sa typ 37, 2 grader, det är ingen fara, varpå jag säger joooo, jag har ju jättehög feber. Då säger hon nä, har man 40 grader, då har man jättehög feber.

Har man 40 grader, då har man jättehög feber.

Dessa ord gick på repeat ända till jag somnade (typ 2 sekunder senare).
Som ni antagligen redan förstått så överlevde jag pärsen men rackarns så sprängd man har kännt sig sedan dess.
Jag är typ aldrig sjuk men, nu hoppas jag att jag har haft min beskärda del av sjuka för det här året!

Slänger in en bild på en frisk och busig Noel!


Adios!