Enzo gör fulminen.

En bedrövlig bild på en bedrövad hund. Jag skrattar så jag kiknar!

Så är det då snart onsdag!

Barnen sover och Johan sitter här bakom mig med paddan.

En lugn och skön avslutning innan sängen kallar!

I morgon ska Elmer följa med hem från dagis då Lisa ska in

till stan och göra något och Noel är taggad till tänderna.

Även fast det inte hör till ovanligheterna att dom hänger så antar

jag att han tycker att det blir något speciellt då han kommer själv.

Då stänger dom dörren till lekrummet, bygger gömkoja och ser på film.

Och bråkar om vem som ska sitta på vilken stol...

Och vem som ska rita med den blå pennan...

Och vem som ska köra det gröna tåget...

Och vem som ska ha vilken risifrutti...

Sånna där världsliga ting ni vet!

En betydligt mer smickrande bild!

Jag tycker att Enzo var lika fin på första bilden. Han är go!

kraam

Härlig bilder! :-)

Jag håller med Andrea om att jag faktiskt gillar den översta bilden bäst. Hundar och dess talande ögon. Tycker jag känner igen blicken... ;-) samma uttryck som vår älskling när han har långtråkigt ibland och tycker synd om sig själv. Väldigt effektiv också eftersom jag oftast smälter och släpper jobbet och ger honom uppmärksamhet... ;-)