Jaa, värme är skönt tille en viss grad (bokstavligt talat) men denna värme är fan i mig olidlig. Det hade ju varit fint om man hadet suttit i en solstol med en drink i ena handen och en bok i den andra men, nu är ju så inte fallet. Verkligenheten som ser hel annorlunda ut består av att jaga en 10månaders som far fram i takt med en gepard. I går rev han ut hundarnas vattenskål otaliga gånger, öppnade och slet ut saker ut kylskåpet babiljontals gånger, ramlar och skriker hyyyffsat ofta, ställer sig upp och trycker på tangenterna till datorn jämt och är uttråkad mest hela tiden. Som ni förstår står fortfarande solstolen oanvänd, drinken är inte ens ingridienserna inhandlade till och boken är bara framtagen. Jag har fullt upp med att jaga geparden.

I helgen därmot var vi på kalas. I fredags tog vi båten till Lina och Gotte där det vankades grillning. Efter en supersmarrig middag och en trevligt kväll så började vi sakta men säkert puttra hemmåt vid halv 2.
I lördags fyllde mammas karl 60 år så vi begav oss mot stugan i Sikeå där dom byggt en ny dansbana och där höll vi till, mycket mycket fin byggnad och mycket mycket trevligt!

Ska just sätta oss och käka!



Utanför dansbanan!



Dansbanan från baksidan.


Utsikt där innifrån!


Glömde ta kort på den sanslöt stora middagen men, här är iaf efterrätten!



Kenneth och mamma med en underlig min.


Lite senare på kvällen!


Kusinerna Sofia och Olivia till vänster och till höger!


Grabbarna släpper loss!


Svärmor och svärfar kör kareoke!


Morbror och Agneta buggar!


Dans för fulla muggar!


Vi tog en sväng förbi stugan innan vi for hem. Här är den nybyggda.


Sovstugorna! (Glömde ta kort på huvudbyggnaden)


Utanför stugan! Det är något speciellt med havet!

I går kom Noels farmor och farfar och hälsade på och med sig hade dom en midsommarpresent till Noel, ni må tro att han blev glad att få slita presentpapper!

En stund i gårkväll tog vi en paus från nedervåningen och Johan och Danne gick ut på bryggan och kasta lite för att prova fiskelyckan. Jag skulle just gå ner på bryggan när pappa ringer så jag blev varandes inne en stund, pratandes i telefonen. Efter en stund börjar det ringa febrilt i telefonen, först på mobilen och sedan hem och jag se att det är Johan som ringer. Jag tänkte ha Danne trilla i vattnet eller men, då kändes ju jävligt elakt av Johan att bara stå där. När jag svarar så hör man extasen på en mils avstånd. Nästan lite anfådd säger han kom hit med kameran, FORT. Jag sprang ner och vad låg där om inte en gädda. Jag är inte så impad av fiskar, jag är lite rädd dom faktiskt, SKITRÄDD är nog den rätta benämningen. Hur som, jag var ju tvungen ta kort på aset.

Fisken.





Jag tar lite bilder medans dom leker med den där.




Tillslut får han upp den.


Stolt.


Dom ger sig aldrig.


I kväll ska jag hör och häpna på fest, på en onsdag dessutom, skandalöst. Nä men, det är mitt gamla jobb som har personalfest i kväll och jag och Lina blev bjudna fast vi inte jobbar där längre, jättegulligt av  dom! Ska dit kl 17 så, bäst att göra sig i ordning alltså. Hej och hå.

Nu ska jag bege mig in till stan för att införskaffa lite förnödenheter till tvättstugan som verkligen börjar ta form!

Jaa, denna dag har spenderats med Vicke och annat känt och mindre känt folk på Vännäs internationella hundutställning. Trevligt om än småkallt och blåsigt.

Lite bilder!







Tack och hej.

Veckan har varit ganska hektisk om än väldigt mysig! (Så mysig som en vecka utan Johan kan va) I tisdags var vi hos Lisa på dagen och satt ute och mös på deras altan medan hundarna sprang som galningar ute på åkrarna! Sedan var vi förbi hos mamma för att lämna några böcker och blev varande där ett tag. På onsdag for vi och våldgästade Obbola, mycket trevligt och på vägen hem plockade jag upp Ullis som följde med hem hit. Vi lagade middag och Lisa kom hit och gjorde oss sällskap, kvällen sprang fort i väg som vanligt! Torsdag så slöade jag och Ullis här hemma och gjorde inte så många knop, jag skjutsade henne till bussen och på tisdag åker hon till Norge igen på obestämd tid. Efter det for jag  till mammsen och hjälpte dom tömma kameran på kort (inte lätt det här med teknik). Nu ska vi in till stan för att träffa Cajsa och Theodor och införskaffa lite grejjer till tvättstugan och i kväll fyller Johans kusin Andréa 18 år så då ska vi dit och gratta och i natt kommer Johan hem, ÄNTLIGEN som Fylking skulle ha sagt.

Noel har nu fått en tand och förutom tanden så är det roligaste just nu att leka med dörren till frysen.


Ha en trevlig fredag!

I söndags var jag och Vicke på LC-träning med Diezel och Cindre för första gången och dom tyckte som väntat att det var sanslöst roligt! När jag komer hem och lägger in bilderna på datorn tycker jag däremot inte att det är så sanslöst roligt. Någon som känner att dom vill ge bort ett telezoom bara sådär? Jag finns här isof!

Dom lägger banan.


Här står vi som inte varit med förut och kollar hur det går till.


Diezel och Cindre tittar med stort intresse på.


Diezel.


Cindre kollar när Diezel springer!


Cindre i starten.


Cindre igen!


Vad är då lure coursing?

Ett spännande äventyr för våra hundar, ett sätt för hundarna att rasa ut, ett test av mångtusenårig medveten jaktavel, en simulering av harjakt, ett effektivt sätt att träna våra hundar för utveckling av muskler och ökad rörlighet. Detta gör att hundarna mår bättre, springer bättre och snabbare. En vältränad hund undviker lättare muskelskador.

Vårt moderna samhälle har begränsat vinthundens naturliga sätt att jaga – men LC ger vinthunden maximal kraftutveckling, snabbhet, rörlighet, uthållighet och inte minst entusiasm och glädje. Upplev hundarnas glädje inför LC och du inser snabbt att detta är vinthundarnas egen sport!

Hur går LC till?

På ett stort fält, som ett par fotbollsplaner, plant eller kuperat, placeras en motor som drar in en ca 600-1000 meter lång lina, som är lagd i kurvor runt 10-15 trissor. Luren, en plastpåse i slutet av linan, är den "hare" som hundarna intensivt jagar, när den far fram mellan trissorna (lure=lockbete på engelska).Detta är den grund som all LC bygger på. Sedan finns det också speciella regler för bedömning av hur hundarna springer. Två domare bedömer entusiasm, rörlighet, följsamhet (hur uppmärksam hunden är på ”lurens” framfart), snabbhet och uthållighet.

Godnatt!

Nu ni kära vänner, nu har jag lärt mig en sak, jag kan ställa mig upp själv! Jag har gjort det förut också, i sängen, där slår man sig inte om man trillar. Jag brukar ställa mig upp i sängen när mamma  och pappa har sagt godnatt, sen tar jag det jag får tag på (krukor, nappburk, john blund m.fl.) och kastar i golet. Det låter jättehögt och och går i tusen bitar, det är superroligt!
I går provade jag att ställa mig upp mot hundarnas matskålar, det gick dåligt då jag skulle ta sats och ställa mig upp från knä så tippar hela alltet över mig. Mamma kollade så det gick bra och sedan började hon skratta åt mig. Hon tyckte jag såg ut som en dränkt katt med en potta på huvudet. (Cindres vattenskål välte över mig och satt kvar uppe på huvudet). Senare sa mamma att det säkert kommer ta ett tag innan jag vågar ställa mig upp igen för att jag skulle blivit rädd. HA, vad tror hon jag är för fegis? Idag har jag visat att jag är en tuffing, jag har ställt mig upp flera gånger!

Titta här!
Vågar jag?


Ja, det gör jag!


Hejdå!

Ja, nyss var det helg och nu är det återigen helg. Inte mig emot utan det är mer ett konstatrande att veckorna bara rusar förbi. Ännu mer påtagligt blev det i veckan då vi var på barnkalas hos Tilde som fyllde ett år. ETT ÅR! Vars tar tiden vägen egentligen? Är det efter man fick barn som veckorna, månaderna och åren har en tendens att springa fort förbi eller var det på samma sätt innan utan att man tänkte på det. Eller var det kanske så att man inte hade något at associera till på samma sätt? Knappt man hinner kliva upp på morgonen så är det dags att gå i säng igen. Och på tal om det, nu på morgonen blev jag väckt av telefonen. Jag rusar upp, slänger i farten en blick på klockan, 07.44 och tänker vem fan ringer nu. Jag svarar med mindre glad röst:

Jag: Hej det är Annelie
Kvinnan i luren: Hej det är Rita. (Men vem är du? Jag känner bara till två Rita. Den ena är skäggiga damen och den andra är en häst och sannolikheten talar för att det knappast är någon av dom) Vi ska flytta in i eran gamla lägenhet.
Jag: Ehh, jaaaha.
Kvinnan i luren: Ja, jag tänkte höra vad ni hade för telefonnummer när ni bodde där. (Hört talas om telefonkatalog?)
Jag: 09**-*****
Kvinnan i luren: Jamen så bra, då ska vi flytta över vårat nummer.
Jag: Eeh, okej.
Kvinnan i luren: Ja hejdå da!

Men kära kvinna gå och lägg dig, det är fortfarande sovtid, iaf för oss dödliga. Men efter det samtalet (som noel såklart vaknade av) så var det enligt lilla chefen hög tid att stiga upp.
På fm. har det varit en trevlig man från Liljaskolan här och kikat då tanken är att deras elever som kör grävare ska komma och fixa till baksidan av tomten efter sommarlovet så vi kan så gräsmatta till hösten och att Noel har en gräsmatta att springa barfota på nästa sommar.

Annars i veckan har det varit ganska lugn. Jag har fortsatt att röja här utanför huset, planterat blommor, gått en prmoenad med Vickan, städat lite, gjort ärenden i stan, varit på kalas hos Tilde, fikat med Lina och Cajsa o.s.v.

Kvällen blir nog som en vanlig fredagkväll. Jobb på nedervåningen och sen middag efter Noel somnat. Imorgon ska vi till Lisa och Andréas och käka middag och fira Lisa som idag tar examen som arbetsterapeut, STORT grattis kära du!

Jag satt och lekte med Noel och låtsades dammsuga upp hundarnas leksak. Han tyckte inte att det var så vidare skoj.


Bättre är det att leka själv med en haklapp!


Regn och rusk.


Blommorna.


Pelargoner, fantastiskt vackra.


Ha en trevlig kväll!