Det började med att vi, Lina och Gotte med barn skulle fara och campa i Sundvsall men slutatde efter en kvälls surr med en husbilssemester till Norge. Och nej Ullis, hur mycke jag än vill och hur mycket jag än preppat mina medresenärer så är det tydligen för långt att åka dit där du bor. Vi kommer iaf att åka på torsdagkväll och komma hem på tisdag då den årliga syskonträffen går av stapeln här. Det ska bli otroligt skönt att komma hemifrån en stund och bara tänka på något annat än 12 mm skruv, 2"2  och placering utav väggutag. Att bara umgås med goda vänner, mysa med barnen, äta god mat, se den vackra naturen och surra och dricka vin långt in på nätterna. Lovely!

Annars? Johan sitter i skrivande stund och firar med en öl att all gips i detta hus nu är färdigsatt. Jag firar inte med öl för jag tycker inte om öl. Jag firar med lakrits för det är smarrigt!

I dag har jag varit in till stan med älskade Lisa. Vi lunchade, var på polarn och pyret alldeles för länge, strosade och ringde företaget som sköter sms-parkeringen.

Jag skulle smsparkera men fick ingen bekräftelse på att det var betalt och två sms senare ringde jag upp företaget och såhär i efterhand tycker jag mest synd om killen som jag pratade med för jag tror han var förståndhandikappad, på riktigt alltså. Det hördes på rösten och även intelligensnivån tydde på samma sak.
Konversationen såg ut ungefär som följande:

Jag: Hej, jag har en fundering. (Berättade att jag inte fick någon bekräftelse)
Han: Jaaaaaasså, det läääääät koooonstigt.
Jag: Ja, det tycker jag med.
Han: Hur haaaar du skriiiivit dååååå?
Jag:  Precis som det står på lappen, reg. nummret och skickat det till 72393.
Han: Jaaamen prefixet då?
Jag: Eh, va?
Han: Du måste ju skriva prefixet ocksååååå.
Jag: Vad fan är prefix?
Han: Ett nummer.
Jag:  Zonnummer?
Han: Ja.
Jag: Men då skulle det va en hyffsat bra idé att sätta ut det också...
Han: Hmm, vars äääär du någonstaaans?
Jag: I Umeå, på kajen.
Han: Ehh, (Han mumlar) uuuumestan, musikaaanten, parketteeen o.s.v. Jag ser här att deeet finns ingen kaj i Uuumeå!
Jag:  Jomen jag tror det ser du, jag är ganska säker faktiskt.
Han: Hmm, jag kanske kan ringa dig om en timmeeee?
Jag: Tror du jag kommer stå här en timma? Nja, jag fixar nog det här själv hörredu. Ajöken.


I dag pratade jag för övrigt med min chef om när jag ska börja jobba, 3 sep. SHIT, vad påtagligt det blev! Det känns verkligen vemodigt men, det blir nyttigt för både Johan och Noel att få lite tid med varann. Jag jobbar ju dessutom bara natt så han kommer ju knappt hinna märka att jag är borta!

Nä, dags att gå i säng. Imorgon ska husbilen packas och Theo grattas!

Natti!

Lillhanden!