Jag vaknar alldeles för sent för att varken hinna äta frukost, sminka mig eller borsta tänderna.

Medan jag springer runt för att hitta något rent att ta på mig så väcker Johan Noel och i ungefär samma sekund har jag lämnat byggnaden, så snabb är jag.

Johan stressar i väg Noel till dagis på sådana marginaler att hade det inte varit för den snälla dagispappan som erbjöd han skjuts hade han missat bussen.

·

Jag är på jobbet, Noel på dagis och Johan är på jobbet, så långt är allt frid och fröjd. Tills jag slutar...

Som den tidsoptimist jag är så hämtar jag Noel halv 4 och hade då fram till klockan sex då Noels luciatåg börjar tänkt hinna in till stan och hämta Johan på jobbet, lämna tillbaka ett plagg på Po.P, fara på Djurmagazinet och handla hund och kattmat, fara någonstans och käka, välja tapeter till köket och hinna veckohandla för att sedan köra hem och byta om till tomtekläder på Noel och hinna gå ut med hundarna för att sedan åka på dagis.

·

Behöver jag säga att det gick SÅDÄR? Eller ja, allt hanns med utom att välja tapeter och veckohandla och att "fara någonstans och käka" vart en burgare och en festis på macken åt Noel och vi vuxna fick vänta tills nu.

Vissa dagar känner man sig verkligen som en inte fullt så fantastisk förälder.

·

Vi hann iallafall i tid till världshistoriens sötaste luciatåg med den sötaste tomtenissen av alla i spetsen som hela tiden vinkade och ropade "Hej mamma och pappa!" samtidigt som han koncentrerade sig på sångerna.