I morgon är det den stora dagen vilket innebär ultraljudsdagen! Äntligen ska man få se vad det är för liten kråka som gömmer sig där inne. Mitt i lyckoruset sitter jag och läser på familjeliv att man ska tydligen ha fått hem några papper där det ska stå att man ska dricka massor och gud nåde den som pissar innan man varit där. Varför har jag inte fått något sånt papper? Skulle inte förvåna mig det minsta om min BM inte hade den tekniska förmågan inne då hon bokade våran tid. Skulle va så jävla typiskt att när man väl står där kl 08.00 i morgon så ser kvinnan i receptionen ut som ett frågetecken och säger de ord man minst vill höra den dagen man ska på UL, det måste ha blivit nåt fel så du får komma tillbaka någon annan dag.

Fan jag måste gå, strykbrädan rasa i hop med katten på och hundarna under.

Ajöken.

Jaa, idag är en sånhär underbar dag som alla andra dar, en arbetsdag. Jag jobbar, som ni som känner mig redan vet med förståndshandikappade och det är fantastiskt roligt ibland, dock inte sagt jämt. Jag kom i allafall  på den brillianta idén i förmiddags att jag skulle ringa min kära vän Maciel (Massamjäll, Matriel, Marsian, Masipan) som jag jobbar med idag och föreslå att vi skulle ta en långpromenad i det fina vädret när vi kom på jobbet. Hon hakade på och väl framme på jobbet tog vi varsin förståndshandikappad i ena handen och varsin spinkråtta (se förgående bild) i andra handen. Vi började gå men efter en stunds avsaknad av spänning fick vi en idé, vi skulle gå tillbaka på jobbet och hämta tandemcyklarna. Sagt och gjort så påbörjade vi våran premiärtur på isig väg ner mot badet när vi plötsligt höll på bli påkörda av en gammal man. Jag skojjar inte om jag säger att cyklarna är cirkus två meter i bredd per cykel och det x 2 och sedan två hundar på släp gjorde att man med enkel matematik kan räkna ut att det inte är vidare klyftigt att cykla två side by side cyklar i bredd. Mannen som höll på köra på oss fick ett skrattanfall så när vi väl flyttat hela ekipaget från vägen stod han fortfarande kvar och asgarvade.

Ska försöka rekonstruera händelseförloppet och fotografera det hela senare om alla inblandade parter är villiga att vara med!

Jaa, vars ska man börja?
Bloggen heter ju alltså ett husbygge, en bäbismage och två vilddjur. De första två sakerna antar jag inte är så svåra att utläsa. Vi har nu köpt våran drömtomt och ska börja bygga vårat egenritade hus i sommar, det kommer säkerligen bli fantastiskt jobbigt och fantastiskt roligt! En bäbismage? Japp, i augusti är tanken att underverket ska dimpa ner, eller ja, dimpa ner vet jag inte om. (Tänk om det vore så enkelt) Men förhoppningsvis komma ut iaf!
Sen vilddjuren, det är våra två bedårande whippetar som för det mesta ser ut som två små hypeade silkesapor och är mer påhittiga än en hel grupp dagisbarn tillsammans. Men där emellan så är dom lugnet själva.
Jag kastar in några talande bilder på dom så ni förstår min beskrivning.

Nää, dags att återgå till jobbet men, jag ska försöka komma igång med skrivandet nu!