Midsommar var kanontrevlig! Vi var ju först i Överklinten till ca 20.00 då for vi ut till Obbola där Johans släkt befann sig och där blev vi kvar tills i dag!
Det är lika pinsamt varje år när man alltid far till Överklinten med pappa och syster med familj 18, sedan är man bara där och käkar middag och sen far man till Obbola vid 20. Men, hur ska man göra då om man vill hinna vara på båda ställena? Svårt beslut...
Ja, det blev iaf en trevlig midsommarhelg med god mat, trevligt sällskap och en välbehövlig vila från husbygget några dagar satt inte helt fel! Vi var ju som sagt i Obbola där stugan, oturligt nog ligger alldeles brevid havet så där är bad ett måste vid varje visit (sålänge det är öppet vatten) annars är man, enligt Johans farfar en "sopprot" och det är i princip det lägsta man som mänsklig varelse kan komma. Så det var inte mycket att orda om, jag kan inte vara sämre än en 77-åring, på med bikinin och sedan var det bara att hoppa i (eller ja hopppa och hoppa, gå hemskt försiktigt är nog närmare sanningen). Fy fan rent ut sagt så kallt det var, jag kan inte minnas när jag frös så mycket sist!
Och jag som hade planerat att ta massa bilder i helgen men kameran hade planerat annat och blev utan batteri så det enda kort jag fick var på min systerdotter Alicia men, hon är så söt att det väger nästan upp att det bara blev ett kort!


Nu är jag iaf dyngförkyld och har i dag legat hemma som ett slakt och enbart tyckt synd om mig själv. Jag känner ingen smak, kan bara andas genom ena näsan och pratar värre än en kille i målbrottet.
Men, jag har ju lovat att lägga in en magbild så här kommer en från vecka 32 iförd typisk förkylningsoutfit, pyjamasbyxor och linne.


Jag har förresten sett en jättebra film (Why I Wore Lipstick to My Mastectomy) ikväll medans Johan var på fotbollsträningen och är nu om möjligt ännu mer snorig än innan. Tur att han inte var hemma för då hade han säkert skrattat hysterskt över hur patetisk jag såg ut då jag satt där framför TVn och grät som ett barn för den stackars tjejen i filmen som fick bröstcancer och kanske inte kunde få några barn. Och så grät jag över hur underbart omtänksam och ödmjuk hennes karl va också!

Jaja, sköt om er!