Alltid lika trevligt att umgås med min kära vän Vicke! Vi for ut med hundarna och promenerade så att dom skulle få springa lösa. Ni människor som inte sett en whippet springa lös bör snarast skriva upp det på sin att göra-lista innan man dör för att det är en fantastisk syn! När vi gått ca halva vägen får jag syn på den största hundliknande varelse jag någonsin sett komma lufsandes mot oss. Jag får genast upp ett troligt scenario: stor hund vill hälsa på Cindre, Cindre blir arg och biter stor hund, stor hund biter tillbaka och kvar står jag med en Enzo (som av händelsen fått men för livet) i ena kopplet och en köttslamsa (som några minuter tidigare var en hund vid namn Cindre) i det andra kopplet. När jag igen tänker att detta är ett troligt händelseförlopp så börjar jag gå ännu snabbare varpå den vita varelsen även den går snabbare, mycket snabbare men DÅ, då kommer killen med koll. Han ropar på den stora hunden som ser ut att bry sig lika mycke som om han vore döv, men tillslut går han iaf hem. Vicke känner han som ropar på hunden som säger att hunden inte är hans (jag hade gjort likadant) utan hans tjejs och den lyssnar aldrig på honom (no kidding). Hade det inte varit för att han hade sin egen hund brevid sig och att den låg lika still som en sten så hade jag blivit förbannad och trott att han var en värdelös hundägare som inte hade någon pli på sina djur överhuvudtaget men, han verkade ha det så han är förlåten!

Jaja, nu är vi iaf hemma, välbehållna. Eller jaa, Cindre har en sargad svans men det ska vi inte skylla på stor hund utan det är den underbara lille sathunden Enzo som orsakat dom skadorna då det är hans enda försvar då han tycker Cindre springer för fort, han kommer aldrig närmare än svansen. Sjuklingen är nu nerbäddad och allt är frid och fröjd i säkert en kvart till iaf! ;)

I kväll blir det middag hos Mona och Thomas (Johans föäldrar), mycket uppskattat! :)
Hoppas ni har en bra helg allihopa!

Bus!


Den skadade svansen vilar.